Hem / Facklitteratur / Juridik

"Varför kom hon inte? Tyckte hon inte om mig längre? Det gick en minut, två, tre, tio minuter, och till slut pallade jag inte längre. Det var värsta förnedringen. Hon har säkert blåst mig, tänkte jag. Vem skulle vilja ha en date med mig? Och så drog jag därifrån. Jag skiter väl i henne, typ. Jag ska ändå bli fotbollstjärna. Men alltså, det var dummaste grejen. Tjejens buss hade bara varit lite försenad. Det var chaffisen som velat ta en cigg eller nåt, och hon kom dit precis efteråt och blev lika ledsen som jag. "

I Jag är Zlatan Ibrahimovic ger han en helt ny och skakande bild av uppväxten i Rosengård. Med sina egna ord berättar han om papporna från den fina sidan av stan som försöker få honom utslängd från Malmö FF. Han berättar om kampen och striderna i Ajax, om köpet till Juventus, succén i Italien och spelskandalen som höll på att förstöra hans karriär. Han berättar om Inter och segrarna, om Mourinho, målen och de stora stjärnorna. Han berättar om Helena, barnen och om livet bakom strålkastarljuset. För första gången avslöjar han precis vad som hände med Pep Guardiola i Barcelona.

I Zlatans egen självbiografi får vi det rafflande spelet bakom klubbytena. Vi får en insyn i den absoluta toppfotbollen vi aldrig fått förut. 
För första gången får vi hela sanningen om Zlatan Ibrahimovic.

I hela världen tar polisen hjälp av andliga medier vid svåra utredningar. De gör det regelbundet trots att det inte finns något enda dokumenterat fall där ett medium bidragit till en lösning.

Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium och har i många år försörjt sig på att låtsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande.

Den tekniska undersökningen pekar entydigt på att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlåten flicka som rymde från anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit så snäll.

Joona har redan stannat längre på denna brottsplats än vad någon annan kommissarie skulle göra. Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste se ytterligare någonting för att bli utsläppt från detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra tråden som en nål.
Han ser på flickan i sängen. En svag värme utstrålar fortfarande från den nakna huden. Hennes händer ligger över ansiktet, som om hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt över henne och upptäcker att någonting har fastnat under hennes vänstra pekfingernagel. Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa av en rubin.
Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det är svårt att koncentrera sig på detta lilla röda korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger sig inte, han lutar sig bara närmare, känner den söta doften från henne och förstår plötsligt vad det är han ser under nageln.

Jakten på förövaren tar gång på gång våldsamma och oväntade vändingar. Varje svar tycks bara leda till nya gåtor, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. 
Men trots att utredningen hamnar i en återvändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.